Åh, sitter här och tänker tillbaka under mina år som ryttare.

Jag kan nog säga direkt att min tid i hoppgruppen, med Camilla Granberg som tränare och Blue-eye som häst.
Jag kan säga rakt ut och när jag kom in så sög jag verkligen! Jag var verkligen inte bra alls och jag förstår fortfarande inte hur de kunde välja mig för alla var verkligen bättre än mig. Men jag vet också att de sökte någon som var liten och som kunde rida B-ponny och jag var i stortsett den enda som kunde göra de.

Men daaamnn vad jag gick kämpa för om inte jag red så stannade han och då trillade jag av :P Haha jag lovar jag trillade säkert av på nästan varje lektion men vad lärde jag mig av det? Joo att man måste knipa med benen och hela tiden vare beredd.

Men wow vilka framsteg vi gjorde för jag kan säga att jag var varken bra på dressyr eller hoppning när jag började och jag kunde inte ens rida en häst i form. Men efter mina 2 år kunde jag rida en häst i perfekt form och hoppa en L:a bana utan problem. Jag tror också att jag är en av de som genomgått den största förändringen inom min ridning i den gruppen. Och de är verkligen tack vare Camilla som verkligen är världens bästa tränare och såklart Blue-eye som är världens bästa läromästare.
När jag gjorde rätt, gjorde han rätt och då flög vi.

Samtidigt tycker jag att de är synd att han är en ridskole häst för jag vet att om inte han varit de så hade han kunnat bli en superbra allround ponny! Säkert kunnat på L:a dressyr och MSV hoppning.

Jag har verkligen tagit mig från botten till toppen med honom och de var verkligen jobbigt när jag slutade för jag älskade verkligen honom så mycke och han var helt enkelt otolig.

Han var så söt ibland på tävlingar på framhoppningen när han kunde efter ett hinder börja bocka och så pep han för att han tyckte de var så kul<3

Kan ju också säga att de är Camillas förtjänst att jag fick Tingis och nu även Gucci.

Men jag saknar honom fortfarande men allt tar slut och de gjorde även våran historia<3




I miss you<3