Idag är det prick ett år sedan jag för första gången åkte hem till Jonathan.

 

Vi hade pratat om de dagen innan, att vi skulle träffas för första gången då vi tidigare mest bara hade tittat på varandra i korridorerna på skolan.

 

Jag minns kvällen som igår.

 

Vi smsade hela dagen och efter middagen tog jag bussen ner till stan där han skulle möta upp mig.

Jag kom ner tidigare än honom och satt med min tjocka dunjacka och frös samtidigt som jag lyssnade på musik på högsta volym och tittade ner i marken och försökte intala mig själv att jag inte behövde vara nervös.

Efter ett tag kände jag en knack på axeln och jag ryckte förvånat till och såg att han stod framför mig och hade stått där ett tag. 

Jag fick låna hans halsduk och vi tog bussen upp till honom.

Vi satt på hans rum hela kvällen, lyssnade på musik, pratade och brottades och skrattade än massa.

Sen kom stunden då vi låg alldeles nära varandra, när man tydligt kunde känna spänningen byggas upp mellan våra läppar, innan de slutligen mötte varandra.

 

Vi åkte ner till stan igen, träffade lite blandat folk innan vi på Rödäng skiljdes åt.

 

Denna kväll är en av de bästa i mitt liv hittills, jag kommer aldrig någonsin glömma den här kvällen och allting föll ju på plats efter det, nu är det vi och jag hoppas att det får fortsätta vara så <3