And then I forgot who you where

Kan väl inte direkt säga att passet på ridbanan blev speciellt givande, av någon anledning var han superspänd och uppstressad och gick hela tiden och kollade bort mot åkrarna trotts att de inte fanns någonting där, så otroligt irriterande men det är som sagt bara att le och se glad ut och fortsätta trava på i hopp om att han slappnar av så småningom. I slutet av passet var han hyffsat avslappnad men minsta lilla så spände han ihop sig igen.. Jag som hade tänkt rida ett bra pass med fokus på att lossa sidorna och jobba med korta honom fick istället bara jobba med det mest basica, att han skulle gå framåt och slappna av. men men så kan det vara ibland.
 
 






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback