Say no more

Ibland blir det ju inte riktigt som man har tänkt sig, som ni som följer mig på Insta eller FB såg så gick vi omkull igår i uppvärminingsklassen.
 
Grunden hade väl gått helt okej, hade 3 dåliga språng på 9 hinder så, hur som helst så hade jag hoppat första i omhoppningen och skulle sedan vända till nästa hinder och vi klarar kurvan men när jag sen ska räta ut henne så är det som att kliva i luft, det finns bara ingen mark och vi bara faller handlöst. Som tur var så landade hon inte på mig och jag var snabbt upp på fötter igen.
Sprang med henne så fort jag kunde för att se att hon inte var halt vilket hon inte var, utan hon fick bara ett litet skrapsår på vänster bakknä. Jag själv har tryckt till skuldran bakåt, min höft trycktes upp mot magen, sträckt nacken, svanken och käckt lillfingret.
 
Valde att inte hoppa klassen efter ifall hon hade gjort illa sig och bara hade adrenalin påslag, red istället efter sista klassen på dagen för att känna om hon fortfarande var fräsch och det var hon vilket kändes skönt!
 
Så valde att gå in i metern igen idag och ta det jättelungt och rida bra vägar och hon kändes såå fin och jättepositiv och taggad och det blev en dubbelnolla men med en ganska långsam tid. 
Kände att jag valde att ge mig där för helgen, litar inte riktigt på underlaget och hon kändes superpositiv och med tanke på att jag fortfarande har ont så kan jag tänka mig att hon också kan va lite mör trotts att hon inte gjort illa sig.
 
Jag har iallfall världens finaste häst och nu ska vi hem och träna under vintern så vi är redo för nästa säsong!
 
 
 






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback