Bläddrade tillbaka i arkivet och lästa gamla inlägg på mig från mig och Tingis.

Så mycke jag ljög ibörjan när jag skrev att "de gick rätt bra idag att rida" när de egentligen gick åt helvete och att jag istället hade tårar i ögonen och hoppades att hon kunde förvandlas till den drömponny jag egentligen ville ha.
Sen lyckan när de äntligen började gå bra på riktigt, när vi kom ut och tävlade och folk fick upp ögonen för oss.

När man hör att folk viskar," kolla på den där fuxen hon är verkligen grym" eller" jaha, ska Tingeling vara med då kan man ju lika bra åka hem" klass efter klass, placering efter placering, hur underbart lycklig jag var<3
De kändes som om vi var oslagbara, åtminstånde var hon de. Självförtroendet var på topp.

Sen gick allt snett.

Tävlingsresultaten dalade neråt, uteslutningar, och hon var extremt tjurig.
Istället för att folk viskade hur fin hon var fick man istället höra " de måste ju vara något fel på henne varför åker de inte och kollar upp henne?" Självförtroendet sjönk till botten.

Trotts att jag fortfarande har svårt att tro att hon hade ont i slutet av första säsongen. De var en annan känsla än nu. Hon gick ju super på träningarna då. Jag förstår fortfarande inte och kommer aldrig göra de heller.

Sen blev de vinteruppehåll och när träningarna drog igång gick de verkligen super hon var helt grym!
Sen första tävlingen gick åt helvete. Andra tävlingen gick bra. Div 1 träningen var en av våra bästa träningar någonsin då hon var helt otrolig. Sen gick de dåligt igen.

Sen kollade vi upp henne efter våran klubbtävling på hippo när jag verkligen kände att de var något som var helt fel.
Nog var de något som var fel, och jag hade ju rätt.
Jag grät väldigt de dagarna innan vi kollade upp henne. Jag kände mig så jävla dum, korkad och blind. Kändes som om alla andra fattade utom jag. Jag kommer aldrig sluta klandra mig för de heller.

Men nu är hon behandlad och klar och är på gång igen. Men fortfarande gnager oron att om de går dåligt nu också, vad ska jag göra då? Vad kan jag mer göra?

Men de är väll sånt som jag inte ska tänka på nu utan bara fokusera frammåt och ha roligt med min underbara ponny<3



















De 2 sista bilderna var från den tävlingen när hon var helt underbart grym, och de var också tävlingen innan allt gick åt helvete..