And then I walked you home

Dagarna bara virvlar förbi och det blir svårare och svårare att bibehålla någon sorts tidsuppfattning, dagarna är ständigt mörka då lilla Umeå tycks ligga gömd under ett tjockt grått molntäcke.
Men visheten om att det finns en varm hand att hålla när vindarna blåser och mörkret trycker på, gör att allt känns så mycket bättre.
 






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback