Breaking through the wall

Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.

Framtiden definitivt, för man vet ju aldrig vad som kommer hända. Man kan ju alltid försöka "planera" sin framtid men man kan ju aldrig veta säkert, jag menar ett år från nu så har jag ju ingen aning om vars jag kommer vara i livet. Vem vet jag kanske inte ens lever, jag kanske blir överkörd på väg till skolan eller nått, okej nu lät de där väldigt hemskt men det är ju faktiskt något som skulle kunna hända. Jag antar att man helt enkelt får ta en dag i taget och hoppas på det bästa och ha sina drömmar som riktmål även om man måste ha i tanke att saker och ting kan kastas om och förändras väldigt snabbt.

 

 







Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback