Idag är en sån där dag då jag typ haft livsångest över att min ponny tid snart är över.

Då tänker ni ju såklart " vad är grejen nu när åldersgränsen är flyttad till 20" men när man har haft inställningen att det är sista året så länge så känns det likabra att kliva av, det är dags nu jag har haft min tid och jag får förhoppningsvis avsluta med ett par bra tävlingar.

 

Överlag så har jag tävlingsmässigt och resultat mässigt har inte jag haft en så speciellt bra ponnytid. Jag har haft väldigt otur och jag har jobbat otroligt hårt för att nå dit jag ville men inte hunnit i tid. Självklart har det även gått bra för mig på tävlingar och jag har en liten skrytvägg som vittnar om det men överlag.

 

Tingis var ju ponnyn jag verkligen ville satsa med, hon som hade mest kapacitet men jag fick verkligen kämpa för att nå dit vi nådde, och då menar jag inte tävlingsmässigt utan i personkemi. Hon var en så liten och omusklad skrutt när hon kom till mig och när vi skilldes åt 4 år senare var hon inte ens nästan samma häst längre. Hon har aldrig varit så fin och jag har aldrig haft så kul med henne som sista året jag hade henne.

Hon lärde mig verkligen att det kunde vara ännu roligare att busa omkring på hoppbanan och galoppera i skogen än att fara på tävling. Tingis kommer också vara den som alltid kommer betyda mest för mig.

 

Gucci var mitt lilla projekt som jag skulle ha påsidan om Tingis som jag skulle satsa med. Men när det inte fungerade med Tingis längre så gick allt fokus på hans utveckling och utbildning. Det var varit svårt och det har tagit långtid att nå dit vi är idag. Att utbilda en unghäst är mycket svårare än vad man tror.

Det har varit både med och motgångar och vi har haft våra svackor men han är verkligen en fantastisk ponny med ett hjärta av guld. Sen hade vi otur just det här året med skadan som gjorde att vi tappade det här sista året när vi äntligen skulle få komma ut och rida lite större klasser efter en vinter av mycket träning.

 

Ibland blir saker verkligen inte som man tänkt sig. Men överlag har jag haft underbara ponny år, jag har lärt mig så otroligt mycket och jag skulle aldrig vara där jag är idag om det inte hade haft föräldrar som ställde upp på mig och självklart grymma tränare och underbara ponnyer!

 

Jag har haft egen ponny sedan jag var 13 år gammal och nu är den delen snart slut. Det är snart dags att ta steget och kliva upp på storhäst där jag vet att jag kommer utvecklas ännu mer.

 

Jag kommer aldrig glömma bort min ponnytid och kommer alltid vara en ponnyryttare ända in i själen!^^