Nu tänkte jag skriva om min och Blue-eyes utveckling alldeles från början.



2008 i januari när jag var 11 och skulle fylla 12 så sökte jag in i hoppgruppen på ponny. Jag ver absolut värls sämst på att rida men eftersom Camilla som var min ridlärare i den gruppen också hade sagt under julkurserna att jah borde söka in i hoppgruppen så gjorde jag det. Det var lilla jag och massa andra stora tjejer som var 2 år älsdre än mig och hade ridit mycket längre än mig som sökte in.
Jag fick rida Blue-eye på provridningen. Det gick väll inte precis bättre än vad det brukade göra på mina ridlektioner när jag var världsa sämst och trodde att man fick ner hästen på tygeln och man sågade och jag trillade av i en 60 oxer under min provridning och trodde absolut inte att jag skulle komma med och jag var sur på Blue-eye som hade stannat och slängt av mig.
Men jag kom in i hoppgruppen och fick rida Blue-eye.
Först var jag sur eftersom jag ville ha Dixon ( D-ponny ) Men fick väll nöja mig med Blue-eye då.
Våra träningar gick det aldrig bra på och jag har nästan tappat räkningen på hur många gåner jag trillade av honom eftersom jag inte hade någon aning om att man inte kan stå upp i lättsits en hel bana och att man måste rida honom upp och fram. Och en gång kastade han av mig 3 gånger på samma ridlektion på samma hinder. En vattenmatta. Jag var så kokande av ilska att jag hade kunnat döda honom på fläcken. På den tiden var inte Blue-eye något mer för mig en än vanlig ridskole ponny som jag red och det högsta jag hade hoppat med någon ponny över huvudtaget var 70 cm. 

Min första tävling med honom var i februari och jag hade inte hunnit tida honom nå länge alls så gick det endå ganska bra. Vi tävlade L:c (70cm) och vi fick 4 fel i första klassen för att han stannade 1 gång och i andra klassen som också var en L:c så kom vi till omhoppning och sen så första hindret i omhoppningen hoppade jag fel hinder och var så otroligt förbannad på mig själv.
Jag sög fortfarande men hade iallafall lärt mig att sitta ner mot ett hinder och inte halvstå i lättsits. Men hag visste fortfarande inta att man måste rida honom "upp med huvudet på med ben".

Min andra tävling med honom var utomhus tävling.
Jag hade Spencer som hjälpte mig på framhoppningen och det var under framhoppningen till en L:c som Spencer sa : Johanna, hur ser en giraff ut?
Jag lite frågande : Låång?
precis! nu ska du rida giraff! Upp med huvudet och på med ben.
Jag började rida så men tyckte det var väldigt svårt och han drog hela tiden ner huvudet men sen när vi kom in på banan så hoppade vi felfritt!
Det var också en L:c och sen skulle jag debutera  L:B för första gången. Jag gick felfritt igen. och tredje och sista klassen Felfritt igen!
Det var då jag förstod att jag måste rida honom upp med huvudet på med ben.

 Bild från utetävlingen då kolla vad liten jag var!! visst var han sööt i rosa btw? Fick låna grejjer av Johanna söderlund som på den tiden hade Ronja.

Sen så tog det ju ett tag innan det blev nästa tävling men det var ju fortfarande träningar och då hade jag ju mycket tid att utveckla min teknik när det gällde hur jag skulle rida honom. Vid ungefär den tidpunkten började jag också lära mig hur jag skulle rida honom på tygeln men inte i hel form. Under sommaren var jag med på en träng kurs med honom och det tyckte han var superkul! Att hoppa i skogen gillar väll vem som helst?


Det gjorde iallfall han.

under sommaren var jag i stallet nästan varenda dag för att gosa med honom och ta ut honom på små promenader så han kunde bete o.s.v och det var ungefär vid den här tidpunkten jag verkligen började inse vilken underbar ponny han verkligen är.


våran tredje tävling var i oktober den 5/10-08 då hade jag gått i hoppgruppen nästan i ett år.
Vi började med att hoppa en L:c och den lekte vi verkligen runt. Han gick som en klocka och det blev första gången vi fick rosett. första gången jag fick rosett vann jag. Det var verkligen helt otroligt! Speciellt att jag fick rida ärevarv till "Hold you'r horses" som var mammas favvolåt som jag hade drömt om att rida ärevarv till.

 Film på när jag får min rosett och man hör i bakgrunden att jag får rida ärevarv till Hold you'r horses.

Sedan så blev det inge mera tävlingar för än i Februari igen men då gick det verkligen uruselt! Han hade inte varit bra på träningarna alls och det kändes vberkligen som om han inta hade någon lust att hoppa. Vi stannade ut oss i en L:c och sen kom vi runt med 2 stopp i den andra L:cn Kändes verkligen inte bra så då fick jag hoppa en annan häst några gånger men tävlade aldrig den.



Sedan så hoppade vi en klubbis den 10/5 -09 som vi vann överlägset med och då fick vi våran andra 1 rosett.

 bild på honom och våran andra förstarosett.

Sen så blev det bara bättre och bättre!

Den 15/10 så var det en regional/ nationell tävling utomhus som vi tävlade. Han var ganska fin och vi kom 2:a fast vi blev utesluten i omhoppningen. vi kom 2:a bakom Julia Karström med Little magic boy. Det var då jag hade tänkt debutera L:a med honom men efter våran klass så visade det sig att han var hovöm i ena framhoven och kunde inte tävla fler klasser med honom den helgen vilket var väldigt tråkigt.

Sedan så var det ju ett tag till nästa tävling och vi hade låång tid att träna och det är verkligen det här året jag har hittat knapparna på honom. varenda träning har vi flygigt över 90-1m hinder och nu kände jag verkligen att vi ska debutera L:a nu!

I oktober 10/10-09 tävlade vi först en L:b som jag tänkte att jag lätt skulle vinna men eftersom allt kändes helt suuuper och han hoppade kanonfint så började jag slappna av mer och mer och sen så fick vi ett stopp på sista hindret bara för att jag inte red. Då blev jag lite arg på mig själv men endå glad på honom för att han på mint mig om att jag verkligen måste rida hela tiden på honom eftersom man absolut inte kan "åka" på honom.
Den tävlingen var också den fösta tävlingen med Tingis<3
Sen så andra dagen hoppade vi L:b som var KM klassen och allt gick supergalant ända tills en kombination kom och istället för att sitta kvar så fläskade jag på och då rymdes vi inte i kombintionen så han var tvungen att stanna och jag kunde som inte bli sur på honom för det. Resten av banan gick galant!
Jag hade ju verkligen bestämt mig för att komma hem med minst en rosett den här helgen men jag tänkte att nu är det L:a och vi har aldrig tävlat så högt förut så jag satsade bara lungt och säkert för att få en bra ritt.
Sen så flög vi!

Jag har aldrig ridit så bra som på den tävlingen och han har aldrig hoppat så bra som då!
Men när vi kom till omhoppning så tog min bensin slut och min dåliga kondition svek mig så jag orkade helt enkelt inte rida hela vägen så vi blev uteslutna på 11 men det räckte endå till en 3 plats!!<3




Har aldrig varit så glad som jag var då över att ha fått en placering<3

Det var våran sista tävling...

Nu har jag bara julklapps hoppningen kvar att tävla med det räknas inte. Jag har dessutom kommit 2:a med honom i en dressyr tävling.

Han har verkligen lärt mig allt jag kan!
Ända från början när vi började på 70 cm höjd till nu när vi hoppar vissa hinder klockrent på 110!
Han har varit den bästa läromästaren för mig och han har verkligen lärt mig allt jag kan.
Han har verkligen varit den som säger att om inte du gör någonting gör inte jag någonting och så stannar han och jag flyger av.
Men nu har vi verkligen hittat varandra och jag vill verkligen inte släppa honom.
Jag önskar verkligen att jag var 9 år och att han är min första ponny som ska lära mig allt.
Jag kommer verkligen att sakna honom och han betyder verkligen så otroligt mycket för mig.
Om jag kunde / fick skulle jag köpa honom och ha honom som en gosponny som jag kan rida tills jag blir förlång och för tung och sen skulle jag skaffa någon liten medryttare som skulle få tävla honom och den så ska han bara få gå och bli pensionerad och gå i en stoor hage dygnet runt med massa hästkompisar.

Men nu kan jag inte det...

Det är ocksp hans förtjänst att jag har Tingeling idag. För han lärde mig verkligen hur jag skulle rida.

Så jag vill bara tacka honom för allt han lärt mig...


kommer aldrig glömma honom<3